Länge sedan sist

Hejsan alla bloggläsare, både nya och trogna följeslagare. Det var längesedan jag skrev något här, det har hänt en del men i stort flyter livet på här hemma som för er alla andra. För katterna har det varit lugnt, vi har inte varit på några utställningar och har inga inplanerade heller, vi ska ta tag i det snart men först måste det bli lite lugnare runt omkring först, för även fast det inte händer en massa hela tiden, har både jag och Ida fulltecknade scheman och den tid som blir över ägnar vi åt varandra.

Jo åter till katterna. Även fast våren är långt borta värmer solen på våra snötäckta tak, förra helgen var inget undantag. Senare på kvällen hörde vi ett rumlande ljud, högt, någonstans ifrån och under några sekunder försökte vi identifiera vart ljudet kom ifrån. Det var nämligen snön som lämnade vårt tak i stora massor och man får sig en vag föreställning om hur en lavin måste låta, katterna blev iallafall mycket rädda, vi blev stumma, och de satte sig snabbt i säkerhet under våran säng. I de närmaste två timmarna var livet utan katt obehagligt tyst.....
 Här sitter katterna allra längst in och gömmer sig under våran säng, det gick inte att få ut dem, det var verkligen deras instinkt att sätta sig i skydd. Efter närmare två timmar vågade de sig ut igen. Det är fascinerande att det sitter så djupt i dem. Vayu valde att gömma sig bakom soffan och kom fram lite tidigare än de andra och sökte sig till oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0